Den 8 januari klockan 11:45 föddes Lydia efter en otroligt bra förlossning. 48cm & 3152g. Hon såg nästan precis ut som jag trodde att hon skulle göra, med tjockt mörkt hår precis som jag hade.
Världens underbaraste Lydia. Så tacksam och fylld av kärlek! Jag som innan var rädd att jag inte hade mer kärlek att ge. Att jag omöjligt skulle kunna älska ett till barn lika mycket som jag älskar Astrid. Det visade sig vara helt fel!
Dagen innan förlossningen var vi på Leos lekland och på kvällen fick jag ett ryck och gjorde massa matlådor, körde ett lätt styrkepass och gick till sängs. Vaknade sedan när Astrid kom in till oss vid 4. Märkte då att jag hade hade börjat få värkar. Till en början svaga och oregelbundna men därefter allt tätare. Tog en dusch och började sedan klocka. Värkarna var fortsatt svaga och korta, ca 30-40sek men med max 1 min emellan varandra. Ringde till mamma och förvarnade och sen till förlossningen som sa att vi fick komma in när vi ville. Värkarna började strax därpå öka i intensitet och vid halv 8 kom mina föräldrar och jag & Robin åkte in.
Väl inne kände jag mig nästan dum eftersom jag inte tyckte att jag hade så ont. När de undersökte mig kvart över 8 var jag ändå öppen 7cm så är otroligt glad att jag åkte in när jag gjorde. Efter några timmars arbete med hanterbara värkar ökade de ytterliggare i styrka så bestämde mig för att ta en spinalbedövning. Var då öppen ca 9 cm. Den gav effekt direk och jag återgick till att få väldigt milda värkar fram tills det var dags för krystning. Klockan var då 11:30, 15 minuter senare var hon ute. Hon kom upp på mitt bröst och hon var perfekt. Världens vackraste lilla tjej! Hon hittade mitt bröst och började suga medans jag blev undersökt. Det visade sig att jag klarat mig helt från att spricka och behövde inte sys alls, vilket kändes så otroligt bra. Solen lyste in i rummet och vi låg där i timmar och bara kollade på henne tills det var dags att ta sig vidare till patienthotellet.
Efter en välbehövlig middag kom Astrid & mina föräldrar + bror på besök. Astrid sprang mot oss när hon såg oss, vi kramades och sen ville hon upp och klappa på ”baby” som hon kallar henne. Så fint! Älskar min familj så otroligt mycket!
